Känns som 2009

Allt var bara helt otroligt, fantastiskt hela tiden. Alla människor man mötte (ibland bara för en halv minut eller ännu mindre(som tiggarna med beatles frisyrer och kan man göra parantes inom paranteser egentligen?))och alla fina band man dansade till tills dammet yrde runt framför Ängen. Jag glömde bort allt vad hemma hette och levde bara för dem dagarna. 

Kvällen innan själva festivalen började så gick vi till kyrkan i staden och såg Moto boy. Det kan absolut ha varit det vackraste jag någonsin hört och sett. Otroligt. Fantastiskt. De tre dagarna som följde var ett enda glädjetillstånd av otrolig lycka, roliga möten, nya bandupptäckter och lite regn. Dagarna gick ganska långsamt och man hann ta in alla nya intryck innan nästa dag påbörjades. 

Mer eller mindre interna grejer och roliga händelser/saker: Spindelflickan vill vara där det händer, Oändligheterna är möjliga, öl,det är gott!, puss på Navid, origamisk zon, allt blir bra, rosa artistband, "jag kommer från rymden" och plasthandskar, armen, stekarfingret, Herman(på kortet nedanför), aids-chilinötter och MacGyver.

Emmaboda 2009, så värt.