Och lov. Vad skulle man göra utan lov? Det här lovet har aldrig varit så nödvändigt som nu. En veckas paus. Pauser som man har bara för att kunna andas normalt borde vara schemalagda. Innan en examensinlämning är det knappt någon som andas ordentligt. Som tur är har jag varit ute i hyfsat god tid alla tre gånger och gått från betyg på en bokstav till tre bokstäver. När man väl får betyget bankar hjärtat nästan igenom bröstkorgen och allas ansiktsuttryck förändras från sammanbitna/koncentrerade till lättnad/besvikelse.
